En orolig person
Moa kunde inte komma till mig idag för hon var tvungen att spela en match, men hon kommer imorgon istället. Jag åkte till Jimmy och mös med han, och nu har jag kommit hem. I skolan idag hade vi prov i ordklasser (som man har haft typ 20 ggr) och jag känner på mig att det gick bara bra.
Nu till en sak jag inte gillar med mig själv, och det är att jag är en sån orolig person. Jag blir rädd och osäker för minsta lilla. Vi kan ju ta som ex. att Jimmy nyss skicka ett sms där det stod "Skönt :) Puss godnatt <3" och jag reagera genast på att det inte stod "jag älskar dig". Jag blir nojig och nästan kallsvettas. Han sa precis innan jag satte mig på bussen att han älska mig, så egentligen behöver jag ju inte alls bli orolig, men sån är jag. Jag vet inte om det har med ett tidigare förhållande att göra, ett som bara gick åt helvete hela tiden. Men det har jag ju såklart lagt bakom mig för länge sen, men oron blev jag inte av med. Den har liksom blivit en del av mig och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna bli av med den. Kanske går den att träna bort, kankse försvinner den med åren. Men jag känner den ju nu, och jag vill inte ligga och tänka på det där smset hela natten. Jag får fokusera på det han sa innan jag åkte och intala mig själv att jag bara nojar.
Älskling, jag hoppas du förstår nu hur mycket du betyder för mig. Det tror jag du gör iaf, men nu kankse du vet det lite mer. Jag älskar dig, så enkelt är det.
Nu till en sak jag inte gillar med mig själv, och det är att jag är en sån orolig person. Jag blir rädd och osäker för minsta lilla. Vi kan ju ta som ex. att Jimmy nyss skicka ett sms där det stod "Skönt :) Puss godnatt <3" och jag reagera genast på att det inte stod "jag älskar dig". Jag blir nojig och nästan kallsvettas. Han sa precis innan jag satte mig på bussen att han älska mig, så egentligen behöver jag ju inte alls bli orolig, men sån är jag. Jag vet inte om det har med ett tidigare förhållande att göra, ett som bara gick åt helvete hela tiden. Men det har jag ju såklart lagt bakom mig för länge sen, men oron blev jag inte av med. Den har liksom blivit en del av mig och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna bli av med den. Kanske går den att träna bort, kankse försvinner den med åren. Men jag känner den ju nu, och jag vill inte ligga och tänka på det där smset hela natten. Jag får fokusera på det han sa innan jag åkte och intala mig själv att jag bara nojar.
Älskling, jag hoppas du förstår nu hur mycket du betyder för mig. Det tror jag du gör iaf, men nu kankse du vet det lite mer. Jag älskar dig, så enkelt är det.
Kommentarer
Trackback