Yes, nu är jag sjukt trött på allting. Skolan och mamma tar all min energi och jag orkar inte. När jag kom hem idag så sov jag i timmar tills mamma väckte mig och vi börja bråka om Greklandsresan. Jag blir så less på hennes spydiga komentarer och att hon ska vara så sur hela tiden. Jag är verkligen rädd att hon ska sjukskriva sig igen, för nu är hon sådär sliten igen. Jag orkar inte det en gång till - att ha henne hemma hela tiden. Jag är ledsen mamma, men då bor jag hos pappa. Självklart älskar jag henne, hon är min mamma, men varje dag måste jag påminna mig själv om det och så ska det inte vara. Jag försöker verkligen att ignonera hennes betende men idag sprack det helt för mig. Det värsta av allt var att JAG var den som fick säga FÖRLÅT för att HON var sur och sarkastisk.
Jag skulle så gärna villja veta hur jag ska bete mig för att det inte ska bli såhär, men hur ska jag kunna ändra på mig om det inte är mitt fel? Hur ska jag orka vara trevlig när man bara får skit tillbaka.

Och så skolan.. Det går jätte bra för mig men ibland blir man sådär less på den som jag var förut, och jag vill inte börja skolka igen. Jag vill klara av allting och får mer än G i dom flesta ämnena. Det som stör mig mest är min ena mentor (också min hotell och snart serveringslärare) Det är precis som om hon inte såg mig, som om jag var luft. Allt handlar om alla andra hela tiden och mig skiter hon i. Det som stog kål på mig och gjorde mig fly förbannad var när jag och Frida sa att vi hade fått fel mat (jag är laktosintollerant och hon också + gluten) och hon tyckte det var fel. Dagen efter sa hon till Frida att hon hade tänkt på henne hela natten och att hon tyckte synd om henne för att hon hade fått ont i magen. JAG DÅ FÖR I HELVETE! och inte nog med det så sa hon det inför oss båda två, vi satt brevid varann. Jag orkade inte ens säga att jag tog illa upp, hon skulle ända inte förstå. Idag sa hon att hon skulle köpa mjölkfira bullar till Frida som hon skulle få äta på avslutningen när alla andra skulle få vanliga. Jag titta bara på henne surt, men inte ens det märkte hon.
Det är inte bullarna i sig jag bryr mig om, dom skiter jag fullständigt i, jag hatar lussebullar, men själva principen stör jag mig på.

Ska inte klaga mer, har fått det ur mig nu och ska lägga mig och försöka sova igen. Orkar inte ens göra en kopp med te.