rubriken förklarar mitt humör.

jag har alltid gillat dig som min vän
du vet om det också, och de är det jag inte fattar
jag har sagt tusen ggr att jag känner mig bortglömd och oviktig
men du vill aldrig prata om det och blir bara sur och jag nämner det
så sig mig, vad ska jag göra?
bara skita i dig och tala till dig när du vill?
för helt ärligt så orkar jag inte bry längre
jag vet att jag har sagt det många ggr
men nu är det verkligen så




gaah.. att jag ens lägger energi på det