det är skrattretande
nu är allt med mig helt okej faktiskt, och jag och jimmy är som bästa vänner :) han vill ha tillbaka mig men jag är inte så säker på om jag vill det. Visst, jag älskar killen, men vill inte att det ska hända samma sak igen. Men vänner är värt guld det också.
Veckan som varit har jag typ vart med Mackan, Orran och Alle hela tiden. nice nice, sköna grabbar är dom.
Igår åkte jag till fari och Jimmy var här. Idag har vi varit en snabbis på landet och Jimmy följde med (såklart). Han och jag gick i skogen och plocka kantareller, haha. Han ville egentligen inte men jag tvinga med han. Mohahahah.
Nu har han åkt hem :( men snart ska vi äta massa god mat! :D
så jag säger som Paris Hilton "I love my life.."
PUSS!
right from the hood
nu ska jag aldrig mer se tillbaka igen. Nu har du sagt att det är slut. Jag kommer nog alltid sakna dig lite, men sättet du beter dig på nu gör det hela mycket lättare att glömma dig. Jag blir arg för att du beter dig som du gör men jag kan ju inte göra nått åt saken direkt. Allt jag kan göra är att se framåt och få min dag att fungera. Vilket dom gör nu, dagarna alltså. Min hjärna har lungnat ner sig och jag kan tänka klarare nu.
Jag ser det här bloggandet som ganska meningslöst, men aja. Är det något jag vill ha sagt så skriver jag ner det. På det sättet slipper man allt tjat.
Jag håller huvudet högt och fortsätter knata.
we stand here again and ask us self why.
det är sjukt hur allting kan bli så fel - hur allting bara inte går som man själv vill.
Hur en ända jävla människa på några miljarder kan påvärka äns sätt att tänka, att agera, att må bra, må dåligt, gråta, skrika, andas, leva etc. Jag vill inte ha det så, men jag kan inte ändra på det på något sätt i hela världen. Vi är alla dömda till att göra fel, att misslyckas, bli lämnade och tillslut dö. "Varför?" det är väl frågan vi alla ställer oss själva ibland. Jag tror inte det finns något svar på nångonting i den här sjuka världen. .Men vi har inget val, vi måste fortsätta leva ändå - även fast hjärtat brinner av frustration, av längtan. Hela du skriker och blöder och det ända lilla du begär är den du älskar, den du vill leva med. Varför i helvete går allt så fel? Jag hatar mig själv och jag hatar alla andra! Jag är arg för att du sa att du älskade mig och sedan lämna mig. Jag är arg för att du ser hur jag mår men inte gör något åt saken. Jag är arg att du låter mig vänta på någonting som inte ens kanske kommer. Jag är så arg för att jag älskar just dig så mycket. Jag vill bara va med dig, varje dag vill jag bara va med dig! Jag offra allt jag hade för dig, för ett liv tillsammans med dig.
tillbaks på ruta ett..
Hur kan man sluta älska en människa? Hur kan någonting sånt här hända? Och varför händer det just alltid mig? Jag trode det skulle vara du och jag föralltid.. att vi skulle om några år ha ett barn och bo tillsammans. Det ända jag har kvar nu är hoppet om att du kommer tillbaka till mig. För att gå från tillsammans till bara vänner är det som är svårast. Du har mitt liv och mitt hjärta i dina händer, och allt är upp till dig nu och jag kan inte göra något som hellst åt det. Du får bestämma om du vill ha kvar det, eller om du vill kasta allt åt sidan.
I love you to the day I die.
