östhammar

nej, nu är det slut med jobbiga och ångest inlägg.

fre-lör var jag med moa i östhammar, det var sååå underbart att komma ifrån sävja ett tag. vi åkte båt, fiska, sola, nästan bada, och hade det jättemysigt. <3


etage

igår var det första gången jag var ute med frida. vi gick till etage och det var ganska så jävla dött. man slösa pengar och vart halvt packad. den sista timmen satt vi och snacka med fridas kompis ex och hans kompis. det var sjuka konversationer och det sluta med att vi fick springa till bussen. det var superkul att äntligen gå ut med frida, men det kunde ha varit mera folk. well, nästa gång!

det var tänkt att jag skulle ut imorgon också, men nu fråga moa om jag ville åka till östhammar och det kan jag inte tacka nej till cuz i love it! blir det fint väder blir det sol och bad och om inte det hittar vi säkert på nått skoj iaf! har saknat henne och det ska bli super nice.


trött, bakis och magont. Kan det bli bättre?!

do you care, i mean REALLY?

Jag faller djupare och djupare ner, det finns inget stop i denna misär och jag vet inte vad jag ska göra. Saker jag höll fast mig vid finns knappt kvar längre så jag kan inte göra annat än falla. Jag vill kunna vakna utan att känna denna smärtsamma ångest, denna starka, äckliga, vidriga jävla ångest. Det svider i mig och det känns som tusen piskrapp på min rygg varje gång jag tar ett andetag. Den här världen kanske inte är menad för mig, jag kanske egentligen ska existera på en helt annan plats. Jag är rädd för att ge upp, för jag vill inte lämna dom som betyder något för mig. Jag vill inte såra dom som faktiskt fortfarande älskar mig. Men minnena gör ont och jag vill inte spy upp smärta mer. Jag vill kunna stå upp helt rak och kunna andas lätta, tunna, vackra andetag.

Jag har insett nu, jag behöver hjälp för att klara det här, proffisionell sådan, men hur ska det gå när jag knappt orkar gå upp ur sängen?


"I wanna fly so high, but I can't find my wings."

like I don't exist

Jag kanske inte är värd kärlek?
Allt kanske ska vara såhär svart.
Jag vet inte.
Vem vet?


Jag är för snäll.
Tydligen är det fel.


som hundra sylvassa knivar

försvinn, försvinn, försvinn!
kan inte ens handla i 20 minuter utan att det blir bråk, fyfan. Fattar heller inte hur du bara kan sticka sådär när du ser på mig hur det känns.

Kommer det bli bättre sen? Kommer du tillbaka när sjukdom är historia?

shut up!!!

panik, ångest, gråtatacker, aggresivitet... osv.
Allt handlar om dig, bara dig, hela hela tiden. Varje dag hela dagen. Jag vet att du är sjuk, men för det betyder det inte att världen krettsar kring dig. När du känner dig mindre än oss så tar du till gråten, för då tror du att alla ska tycka synd om dig, att du är värld mest. Så är det inte, och så kommer det aldrig bli. Det spelar ingen roll hur mycket du kastar på mig, skriker åt mig, jag kommer aldrig se på dig som man ska se på sin mamma, för just nu, som det ser ut, så är du inte min mamma.



aaaaawsome:
nine inch nails - we're in this together



äntligen sommarlov!

japp, nu slipper jag lidl, ÄNTLIGEN! fyfan vad jag hatar det stället, aldrig mer säger jag bara.
Idag har jag vakat, läst, fått skit av mamma så blev utan mat, är hungrig och ska snart dra ner till oskars mormors hus, vi ska chilla bara :) först ska vi stanna på ica och köpa nått att käka. Har gjort om i mitt rum nu men det ser ut som crap, prylar överallt som jag inte har en aning om vart jag ska ha. Men det kvittar, är ändå aldrig hemma.

Nu ska jag fortsätta ta vara på sommarlovet, för det tar väl slut lika fort det här året också.

KISSES / MALIN



hej, mjukis malin är tillbaka för vissa dagar pallar man bara inte, yay!

RSS 2.0