shoo, är hos frida, jag slagga här inatt. vi hade skoj hela dan och hela natten. snart ska jag dra mig hemåt för peter ska komma. senare ikväll kanske det blir frida igen, vem vet?

bajs bajs.

Jag måste skriva av mig nu, sen om någon läser skiter jag fullständigt i.
Here we go..

Nu känns det verkligen som allting har rasat, det som jag fruktat mest har hänt och hur jag ska hantera skiten har jag ingen som hellst aning om. Det är slut mellan mig och Jimmy. Jimmy, som jag älskade mest av allt om som jag skulle kunnat offrat allt för. Jimmy som gjorde mig lycklig så hela kroppen smällte bara jag tänkte hans namn. Det är ingenting jag bara säger, han va verkligen mitt liv, det jag levde för och den person jag såg min framtid med. Hur jag än gör eller tänker ser jag inte ljuset i livet igen.. allting känns så tomt, så in i helvete ensamt. Vi är vänner nu, vi har setts några gånger jag sovit med varandra.. i hans famn under täcket är allt jag vill, allt jag tänker på. Men att gå från att älskas till bara en vän gör så ont, så ont så att det blöder i mig. Jag vill inte ge upp, jag vill inte lämna över mig själv till döden, men det känns bra frestande..
Fick veta att mamma ska börja med cellgifter också.. måste precis allting hända just nu? Kanske är bäst det, att ta all skit på en och samma gång? Jag vet inte, för jag kan inte tänka min mamma sjuk. Jag kan inte tänka min mamma utan hår, sjuka ögon, och sliten. En trött mamma som kommer må så dåligt av all medicin, må illa och bara ligga i sängen. Jag älskar min mamma, det har jag alltid gjort.. men jag vet inte hur jag ska hantera det här, vet inte hur jag ska bära mig åt. Hur ska jag någonsin kunna känna mig lungn igen? Hur ska jag någonsin kunna lita på någon? Jag vill bara backa tillbaka hela skiten och ta tillbaka allt.. säga nej till kärleken och leva med mig själv.. men nu går inte det. Ingenting går längre.

Se mig som en negativ människa, se mig som en förlorare, som en som ger upp, se mig hur ni vill. Jag har inte sagt att jag ska ge upp, för det ska jag inte. Men just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag kan inte se någonting längre, kanske den dagen kommer, den dagen då jag kan le åt allting, åt mitt och Jimmys liv tillsammans, men den dagen är inte kommen än och den kommer nog inte komma på ett långt tag.

Det finns dock en posetiv sak med det här och det är att man ser vilka som verkligen bryr sig, vilka man verkligen kan lägga allt på, och det är du Frida. Du är nu den jag fortsätter för. Jag gör det för din skull, för du är min bästa vän och jag älskar dig, rakt från hjärtat.

tja, digga min nya design? ge all ära till maria pless.

sitter hemma hos frida nu och väntar på att hon ska duscha klart så vi kan dra hem till mig och käka i år för vi ska till oskar sen. Det blir nog bara en chill kväll med film skulle jag tro. Pentti ska komma också. Är lite smått ledsen för att lovet är slut snart.. pallar verkligen inte skolan

ha en bra kväll folket

Det svider i mig. Det vrids om i magen och jag vet inte vad jag ska göra, och när jag inte vet det får jag panik. Det sprider sig längst benen och upp i magen och halsen och jag vill bara lägga mig ner och skrika. Jag vill synas, finnas och bli sedd. Det känns som om vad jag än säger så blir det fel, som om ingenting jag gör duger. Jag bryr mig, jag bryr mig mest i hela världen men ändå når jag inte fram. Jag räcker inte till och jag blir inte varken hörd eller sedd. Du betyder allt för mig, och då menar jag allt. Jag kanske ska sluta anstränga mig? Det kanske blir bättre då. Just nu känns allt så jobbigt. Snart börjar mammas strålbehandling. Varje dag i 5 veckor, 5 VECKOR!! jag kommer inte klara av en ännu mer gring mamma som kommer hem varje dag och är sur och ledsen. Jag vill hjälpa till men även där känner jag mig ivägen, som om jag inte riktigt synns.

Vad gör man när hela världen snurrar?

gaah.. finns inget nytt att berätta och det betyder ju bara att jag måste skaffa mig ett roligare liv
yay!