jag vill inte, JAG VILL INTE!

varför kan föddes du? varför? jag vet att man inte ska tänka så om nån men det hade varit så jäävla mkt lättare.
FITTA, JAG SAKNAR DIG SÅ JÄVLA MYCKE!

snälla.. jag vill bara att tankarna och saknaden ska försvinna.. snart orkar jag inte mer.

Igår var det en rolig kväll. Den började hemma hos mig med Malin, Frida och Erik.. vi körde lite grogglekar och spela kortspel, skitkul. Sen drog vi vidare till ett annat ställe. Senare ville dom ut och åka bil men jag sket i det och va hemma.. jag låg och kolla på film med Rasmus sen sluta det med att jag somna i soffan, haha!
aja, vill bara tacka för en kickass kväll allesammans! ni är guld allihoppa, malin loves you <3


idag vet jag inte än vad som händer, ska va med Christian och kanske Oskar iaf, kanske frågar Mackan om han vill komma, de var länge sen!

ha en great dag/kväll!

när vårsolen kom började jag tänka tillbaks på:
då vi gick på promenader
varje gång du skjussa hem mig
sista april
nyby
vi tillsammans på mitt sommarställe
hemmamys
osv osv..

men eftersom du beter dig som du aldrig älskat mig så blir det hela en aning lättre..
ett tack förtjänar du inte.. absolut inte

Vi kan ju inte låssas att den aldrig har slagit oss tidigare, det skulle ju vara att ljuga för sig själv, och när man börjar göra det, ja det är då det börjar vi läskigt.

Så - vad gör oss till bra människor? Är det vårat sätt att tänka på, hur vi ser ut eller hur vi behandlar andra? Jag tror svaren kan variera stort beroende på vem du frågar. Personligen gillar jag människor som kan prata djupt och föra en lång dialog, men inte bara det. Ingen gillar en person som är djup hela tiden, det mår ingen bra av. Det är bra att öppna sig ibland men gör man det för ofta tror jag människor lessnar på en. Man måste kunna skratta och ha kul ibland också. Skämmta och göra roliga saker på ens egen bekostnad. En bra människa bryr sig om folk och tänker på vad den säger. Den kan förlåta och glömma. En bra människa kan också fela, men skillnaden mellan en bra och en dålig människa är att den bra inser när den har felat, och kan därför stå för konsekvenserna. Det finns mycket som gör oss till en bra person och det är helt upp till en själv att se vem som är bra, vem man kan lita på. Jag tror inte man kan lita på en person till 100% men man måste ändå våga, för utan tillit så går det inte.

Jag har ingen aning om varför jag fick för mig att skriva om just det här men nu har jag gjort det. Jag ska käka snart sen ska jag tillbaka till Frida.

Ta hand om er
(och om dem ni inte vill missta)

Idag har jag varit med Frida hela dagen, kom hem runt 01.00. Vi har haft kul. Som vanligt blev det att kolla på sjuka klipp på exet.nu, käka chips med dip, och så blev det några groggar också. Har kollat lite på filmen "Ett hål i mitt hjärta" med en av mina favorit skådisar Sanna Bråding. Jag gillar henne, hon är stencool. Filmen är helt psyk och man får seriöst psykoser när man kollar på den.. såg dock inte klart hela men ska fortsätta imorgon. Jag ska gå och lägga mig snart, även fast det kommer ta hundra år att somna.

Jag ska inte tänka på varken dig eller någonting annat, jag ska bara blunda, tänka på luft och sedan förhoppningsvis somna. Du är inte värd mig och jag har gät dig för mycket kärlek och omtanke. Säger jag till dig att jag finns för dig och du är min favorit, så vill jag gärna ha något litet tack tillbaka. En liten uppskattning på att jag finns. Jag vill inte bli behandlad som en påse skit. Du vet så mycket om mig att du borde veta det vid det här laget. Hoppas dina problem löser sig och att du mår bra igen snart. Hade du fortfarande älskat mig hade jag legat bredvid dig just nu, kysst dig på pannan och sagt att allt kommer bli bra.

som man bäddar får  man ligga vettu.

Sov gott allesammans

/ Malin i psykos

jepp.. nu är det dags för mig att sluta se tillbaka och blicka framåt. Du var mitt liv i ett år men jag har ett utan dig också. Jag kommer ingen vart med att gråta och sakna dig. Det kommer nog ta ett bra tag men jag har bestämt mig nu.. och under den tiden vill jag varken se eller prata med dig. I framtiden kanske vi kan vara vänner och det vill jag också, men det funkar inte just nu. Det var de.. natti natti


JAG ÄLSKAR DIG MAMMA - DU ÄR BÄST! NU ÄR DET BARA 5 GÅNGER KVAR! VI KLARAR DET.

hoppas det var värt det.. att ni skratta och hade det kul.. fyfan, det trode jag inte om dig.
Du vet EXAKT hur jag mår och vad jag ska gå igenom.. har lust att skita i allt nu och låta det bli som det blir.

säger bara en sak...
need for speed undercover äääger!


och en sak till...
du svek mig och jag tror aldrig jag kommer kunna förlåta dig för det. Visst, vi är vänner nu men ser man tillbaka på allt jag har fått känna på så är det en del.

inget mer från mig nu... hejdå

nu är det läge igen, det är dags att kasta av mig lite. Jag ville aldrig att den här bloggen skulle bli min inre papperskorg men just nu ser det ut som det gör. Jag andas, det gör jag. Vissa dagar mår jag kanon och känner mig toppen. Men tanken av att det bara är några få veckor kvar tills mamma börjar med sina jävla mediciner gör mig spyfärdig. Jag vill inte se. Jag drömmer så sjuka drömmar, skulle folk veta skulle dom kalla mig rubbad, störd, onormal, sjuk.

Och så hela den här historian om Jimmy. Jag blir trött bara jag tänker på den. Varje dag är jag igång, jag gör saker med mina vänner och försöker se till att inte ha en enda minut utan aktivitet. Jag gör saker hela tiden för att komma ifrån mina tankar ett tag, men hur mycket jag än gör, hur kul jag har med mina vänner, kommer alltid kvällen då jag måste gå hem, då jag måste krypa ner i min säng ensam och somna ensam. Då kommer tankarna smygandes bakifrån som monster. Stora äckliga illaluktande monster som vägrar lämna mig, dom vägar lämna mig även i sömmnen. Jag vill inte tänka, vill inte vill inte, men hur jag än bär mig åt så finns dom alltid där, mina monster.

Jag ska ta tag i mig själv och fortsätta leva, för det är det ända jag kan göra. Jag är ensam med det här nu och det är bara jag som kan ta mig ur skiten.

Jag hatar mig själv för att jag ens skriver om det, pratar om det. Men för mig går det inte annars, jag kan inte leva med allt det här inom mig. Läs inte, men låt mig skriva.